The Secret: The Law of Attraction
Efter alla år med först min egen Endometrios och sedan min dotters Endometrios har livet bara gått. Dels min egen smärta och ångest över att jag gett Evelina detta djävulska arv, allt som förts med i allt med hennes Endo. Nu när hennes Endo är under kontroll i sin kroniska linda, kan vi äntligen börja luta oss tillbaka, alla tre. Åren blev så gott som stulna, allt kämpande för Evelinas överlevnad i allt vårdmotstånd som Sverige har att erbjuda med sin okompetens betr, Endometriosvården. Det har varit tungt. Jag föll väl lite i slutet och höll inte på att ta mig upp, det hände efter hennes lyckade Laser-Op i Aten, då började man slappna av, då brakade det än mer. En eftermiddag sade Evelina: Mamma! har du hört talas om The Secret? nej! vad är det? Hon satte på filmen Via Youtube, jag vart väldigt intresserad. Jag tror fullt och fast på det, man kan se vad som händer fysiskt och psykiskt när man mår riktigt dålig, vad som händer med kroppen att man drar på sig sjukdom efter sjukdom, man attraherar alltså det dåliga. Kan man det kan man attrahera allt positivt och det ger resultat både fysiskt och psykiskt. Nu väljer jag att leva efter det. Väljer att inte attrahera negativitet i min omgivning som kan påverka min neg-attraktion. Ett tag tänkte jag att jag skall sluta skriva vår endobok, vill inte dra till oss mer endo. Vill inte hålla på med mina små projekt som har med endon att göra. Ett tag lade jag faktiskt av med mina ideer. Efteråt tänkte jag, nej! om jag kan hjälpa andra genom att bl.a upplysa om att det finns ngt som heter ENDOMETRIOS så måste jag hålla på med det men attrahera det genom positiviteten med det, att alltså informera om att den finns. Nåväl! Jag vet! DET LÅTER KOMPLICERAT :) själv har jag sett om filmen ett par ggr för jag har verkligen inte greppat det mellan raderna sedan har vi diskuterat den här hemma hur vi tolkar den och hjälpt varandra förstå hur dem menar, kan vara lite klurigt. Man ser tillbaka på sitt liv och har minnen som stämmer överens med detta att har man önskat sig på rätt sätt så har vi faktiskt fått det. Jag visste redan vid 15 årsåldern att jag skulle få en flicka som skulle heta Evelina. När jag sedan fick min Diagnos Endometrios vid 19årsåldern kunde jag bara inte förstå att jag inte skulle kunna få barn. Jag väntade på min dotter Evelina efter det, väntade och väntade, accepterade inte att jag inte skulle kunna få henne. När jag väl blev gravid sade läkarna att det var ett under. När jag väl födde fram henne så frågade jag: Är det en Evelina? jag frågade flera ggr, inget svar, till slut sade dem: jo!nog är det en lite Evelina alltid. Känner hur tårarna rinner nu, hur berörd jag blir över känslan jag känner, samma lycka som kom över mig när dem lade henne på mitt bröst, vi såg på varandra och jag minns att jag tänkte: DÄR ÄR DU JU EVELINA :) Min man låg på golvet hade svimmat, hehehee! näe då! men han ringde runt, hem, till sitt jobb, ja! överallt. Han mötte ju mig, flickan med Endometrios som inte kunde få barn, han som trodde att han aldrig skulle bli far. Jag vet att när jag berättade om min barnlöshet trodde jag att han skulle lämna mig, men ha sade istället: DET ORDNAR SIG! Det gjorde det. Året innan fick jag missfall. Efter att Evelina föddes brukade jag tänka: tänk om det var en pojke, kanske min längtan var så stark efter Evelina i alla år att kroppen stötte bort honom. Många ggr känns det som om det var en pojke. Självklart hade jag älskat han lika mkt, men jag kan i ärlighetens namn benämna att hade jag fått en pojke i stället för Evelina hade det tagit lång tid att förstå och accepterat. Evelina har hängt med mig i så många år innan hon föddes. När magen växte pratade jag med magen i termer som: Jaha Evelina, vad skall vi göra idag då? med en klapp på magen. När jag hade några v kvar på min Graviditet hade jag och min mamma ett fin möte en solig sommardag med min bästa vän i parken som blivit frälst ett par år innan. På den parkbänken där vi satt välsignade han Evelina i mina mage. Han höll sin hand på Evelina och välsignade henne i Guds namn. Mammas och mina tårar bara rann. Det var ett starkt ögonblick i mitt liv, ett av de starkaste, efter Evelinas födsel. Nu har klockan gått medan jag skrivit detta. Nu skulle jag varit halvvägs med mina sysslor och ärenden :)
Ha en underbart vacker dag. Sprid kärlek, attrahera den med attraktionslagen.
Mot alla odds
