endometriosbloggen.blogg.se

Min Endometrioshistoria.

Del.4.

 

Att få mens är dagen då man börjar bli kvinna.

Så tänkte i alla fall jag.

Jag längtade efter att få min Mens, eftersom att min bästa vän som var 1år äldre hade fått den 1år innan mig.

Så när jag fick min Mens vid 12års ålder var jag överlycklig.

Jag minns det som om det vore igår..

Jag ropade på Mamma och sa..

Jag tror att jag fått mens.

Jag ringde min bästa vän och berättade och vi gick då till affären för att köpa samma bindor som hon hade.

Jag minns att jag la upp Libresse bindorna med vingar på bandet och var så himla stolt, men fy jäva fan att man kunde bli så lurad... Lycklig och lurad...

Dagen mensen började var dagen då mitt liv började bli förstört, det visste jag ju inte då förstås, men nu vet jag det minsann...

 

Menssmärtorna började kanske något halvår efteråt och för varje månad blev det bara värre och värre.

Jag minns en jobbig morgon i 9:an på högstadiet då jag hade världens "då" hemskaste smärta, jag tog värktabletter. 2st Panodil zapp på 500mg/st.

Jag kom till skolan och mötte upp mina vänner på skolans café.

Det var vinter ute och det var kallt. jag minns dagen som det vore igår.

Jag fick så himla ont i underlivet med även något motsug i ändtarmen, jag kunde inte resa mig från stolen och mina klasskamrater sa..

-Kom nu vi måste gå till lektionen vi börjar snart.

+Jag svarade.. Jag kommer sitta kvar lite, jag kommer lite senare.

Jag brukade aldrig komma försent och jag skolkade aldrig, men där satt jag kvar i minst 30min för att kramperna var så hemska att jag inte alls kunde gå eller knappt resa mig som jag skrev här över..

Efter den dagen så blev varje 7dagars mens bara värre och värre.

Första gången jag besökte en gynekolog var jag på en privat mottagning, jag tror att jag var 17år.

Jag berättade om mina svåra menssmärtor och om att jag blir sängliggandes i ca. då 3-4dagar av mina 7 blödningsdagar, ibland alla 7 dagarna.

Jag hade även börjat få mensvärk redan en vecka innan mensen kom igång och även när mensen slutade.

Fick även feber under menstruationen och ibland kräkningar.

Gynekologen sa att det var normalt och att vissa tjejer/kvinnor får värre smärtor än andra.

Gynundersökningen visade ingenting.

Ca. 6månader senare var jag på den privata mottagningenigen.

Jag fick då Orgametril för att jag skulle bli mensfri och slippa menssmärtorna.

Orgametril är ett minipiller som skall göra att man slutar blöda och det skulle inte finnas några risker för blodproppar, detta är viktigt för mig då jag är APC resistent, det är en ärftlig sjukdom som gör att jag lättare kan få blodproppar, vilket tyvärr ställer till det då man har Endometrios..

De flesta hormonmediciner har ju tyvärr sådana ämnen i sig som gör att man kan få proppar.

Av Orgametrilen blev smärtorna värre och jag blödde istället konstant i 3månader.

Jag gav då upp och besökte en annan gynmottagning.

Den gynläkaren såg att jag hade en liten cysta i högra äggledaren, som hon trodde skulle försvinna, för oftast kan dessa försvinna av sig själva.

Jag vill att ni kommer ihåg denna "lilla" cysta i högra äggledaren till längre fram av min Endohistoria.

 

Jag åkte hem med nya minipiller - Cerazette, jag blev inte heller blödningsfri där och smärtorna fortsatte i full fart. Av dessa fick jag även små proppar på ena vaden så jag slutade omedelbart med dem, tyvärr läste jag till Hudterapeut på Gildaskolan under denna tid och jag var tvungen att hoppa av utbildningen, inte lite pengar som blev kastade i sjön där inte, dem pengarna kunde jag haft roligare för.

 

Efter det har min resa med läkarbesök blivit lång och jag har i många år blivit fram och tillbaka skickad mellan gyn och mag&tarm.